Inregnade i djungeln
Vår första natt på The Sanctuary var en av de intressantaste i livet. Palmbladstaket i bungalown smattrade så kraftigt och tätt av regnet så att det nästan blev entonigt. Blixtar och åska avlöste varandra och nånstans här och där kändes och hördes läckande dropp. Och visst - allt blev mer eller mindre blött. Vi sov under myggnät allihop, Tage i sin lilla ihopvikbara resesäng och vi i en stor dubbelsäng utan täcke, bara ett lakan. Och det är fullt tillräckligt i värmen trots regnet. När vi gick och la oss på kvällen var sängen fuktig av luften och regnet; på morgonen var den torr av kroppsvärmen (det kan ju ofta vara tvärtom). Matilda sov kanske två timmar den natten och drömde om att tage flöt iväg i regnfloderna i sin lilla oskyldiga ljusblå resesäng med myggnät.
Men trots det laddade hon för Pilates kl 8 men den hade flyttat hydda och hon missade det passet liksom det kl 12 då hon skulle få sin revansch i form av Ashctangayoga. Jag kom tillbaka till lunch efter ett bra pass hata-yoga och Matilda tog ett Vinyasa-pass kl 16 istället. Nu hade vi kommit igång och det började flyta lite ... eller mycket beroende på vad man menar.
Det som defenitivt flöt mycket var vattnet som ju måste ta vägen nånstans när det en gång har landat från himlen, det ösregnade två dygn i sträck. Stigar, trappor, hustak och restauranggolv fick agera flodbäddar. Vatten forsade överallt och tog med sig jord ut i lagunen som gjorde vatnet mörkbrunt. Det såg inte så badvänligt ut. Men vi försökte sova, åt nyttigt och gott, läste en del, yogade, tog massager och njöt av de alltmer roliga stunderna med Tage som nu har fått sin första tand. Vi trivdes trots allt ganska bra och njöt av upplevelsen. När det väl slutade regna kom vinden, stark vind, och torkade upp djungeln i två dygn. Tyvärr var vinden lite för stark så nu blev vi nätterna fyllda med action i form av grenar och inte minst kokosnötter som lossnade från träden och föll ner på bungalowns tak. Varje kokosnöt som landade borde ha kunnat fara som en kanonkula genom palmbladstaket, men nånting hindrade att det hände.
The Santuary Resort, se fler bilder därifrån, är inte det enklaste att ta sig till. Antingen tar man båt som vi gjorde i 20 min eller så tar man hiken genom djungeln från Haad Rin och det tar knappt två timmar. Eller så tar man TAXI !!! Va? Hur? Det visar sig att LoveLips, en av restaurangerna i närheten (det finns flera stycken små undangömda i djungeln) också såklart kör taxi (undrar vad mer dom erbjuder - nåja). Det öppnade ialla fall ett stort hopp för oss i våra fortsatta reseplaner. Olika röster gjorde dock gällande att bilresan är farligare än båtresan, att vägen snarare är två leriga hjulspår och att backarna är brutala. Andra, som åkt den säger att det är helt OK. Till slut bestämmer vi oss för att lämna resorten och ta taxin.
Två amerikaner skulle göra detsamma och vi delade på de 1000 Bath som det kostade. Bilen var en pickup med fyrhjulsdrift och lågväxel. Efter 100 meter började äventyret när man fyllt igen ett vattenhål i vägen med kokosnötter och klättringen upp i djungeln var ett faktum. Jag satt fastspänd i framsätet med Tage i babybjörn och resan var inte farlig alls men däremot spännande. Han som körde var duktig på att välja spår i och vi klättrade, tuggade stångkade och slet oss upp och framåt och närmre målet.
Efter 40 minuter var vi framme vid piren i Haad Rin precis lagom till 11.40-färgan till Koh Samui. En timme efter det tog vi en minibuss mot Lamai Beach och The Lamai Beach Residence, som Matilda hittat i sökandet efter en lägenhet av nåt slag. Det visar sig att vi hittat samma ställe som Malin (min syster) med familj gjorde för 6 månader sedan när de var ute och reste i Thailand.
Bil + färja + bil igen i totalt tre timmar kostade oss 250 kr, äntligen lite James Bond-flyt med transporterna, och nu bor vi i en skön liten studio, med pentry, sovrum, liten terass och poolen aldeles utanför. Det kostar oss 300 kr per natt inklusiv frukost. Det känns väldigt skönt att landa i en lite mer civilicerad tillvaro och att kunna rå oss själva istället för att passa restaurangers tider och rutiner. Vi får se hur länge vi stannar ...