Hua Hin – Nyårskalas och häng med vänner
Mia & Fredrik tog ansats och lade direkt ribban för vår vistelse genom att bjuda oss på afternoon tea på Sofitel (Ett av de finaste hotellen i stan). Det smakade toppen att få plocka av alla lyxiga små snittar, doppa frukt i chokladfontän och ösa onyttigheter på hemmagjorda våfflor. De stoltserade t ex med sju sorters kaffe men det var otroligt svårt att skapa en förståelse kring vilken sort Fredrik skulle ha eftersom servitrisen gång på gång svarade ”Yes you can have everything” på hans försök att få veta vilka sorter som fanns. En kul och härlig eftermiddag blev det – och med Brasilianskt kaffe förresten.
Ludvig & Tage bekantade sig med varandra och det är (ursäkta om detta låter som alla andra) otroligt vad fort de växer i den där åldern. Tage är just nu ganska precis dubbelt så gammal som Ludvig. Det märks i storlek förstås och lite på röststyrkan men Ludvig kan redan rulla och är på väg ikapp på många sätt. Särskilt som Mia nu kört igång med oxytocintricket (internt begrepp för att sova på maten) och Fredrik inhandlat en Babysitter så att den fysiska träningen blir roligare. När han blir lite äldre är det talböcker som gäller för bra träningsunderhållning. Det är Fredriks eget knep när han tränar, vilket är ganska mycket.
Nyårsafton närmade sig med stormsteg, det blev nästan lite stressigt med det som behövde göras innan. Beror det mest på ovana eller hög ambitionsnivå? Troligen det första då vi ju i princip bara beställt det vi vill ha i två månader. Men ambitionen var det heller inget fel på och vi kom snabbt in i gängorna igen. Fredrik åkte till Bangkok för att hämta Perra & Philipe, ordna med lite inköp och hämta en låda sprit – så där ja. Jonas anlände punktligt från flyget den 30e just när jag kommit hem från en varm men skön golfrunda. Två okända svenskar i 40-årsåldern såg länge ut att vinna men det rätade upp sig något på slutet. Det dukades om i Salan med stora bordet, inhandlades lyxkött från Australien, stora räkor, fetaost för flera hundra och lite annat mumsigt.
När alla anlänt skålade vi i Champagne och kände hur solen gick ner bakom berget samtidigt som nyårsraketerna började fara upp lite här och var i fjärran (12-slaget är inte så viktigt). Matilda ordnade underbara snittar till skumpan, jag stod för sallad och kött, Perra & Philipe, som går under epitetet de Belgiska Baronerna antog sig hedervärt uppgiften att ordna förrätt, flamberade tigerräkor, och en bearnaisesås till huvudrätten som sent ska glömmas. Mitt i stöket, när Philip vispat såsen i cirka tio minuter så blir hela huset kolsvart. Strömmen är borta, allt släcks och tystnar utom Philipes såsvisp. Medan jag försöker komma på vad som gått snett hör jag Philip ropa efter tändstickor så att han kan se vad han gör. Det kallar jag ambition och engagemang för en lyckad fest. Så blev det också. När strömmen var tillbaka, kortslutning i en skarvdosa, så rullades maten och drycken fram i omgångar och vi smälte samman till ett härligt partygäng som under daggskydd av salans tak och myggskydd av diverse medel gjorde vårt allra bästa för att ha riktigt kul.
Vi avslutade kaffe och avec som Öhrns råddade lagom till 12-slaget och då bars nydiskade glas, partyhattar och en magnumflaska från baronerna fram på poolkanten. Alla skålade kors och tvärs. Kvällen fortsatte i Salan med partymusik a la Jonas Wallin och härliga champagnedrinkar som jag och Jonas omväxlande bar ut. Vid fyratiden var det bara jag kvar och jag hade tydligen somnat. Det märkte inte minst myggen som i dussintal anföll mina händer som vilade vackert på min mage.
Nyårsdagen var sval i minst två betydelser. Dels har vi aldrig upplevt Thailand så kyligt och blåsigt samtidigt. Jag ångrade nästan att jag inte tog med en tunn långärmad tröja. För det andra så ”chillade” vi mest hela dagen och fick inte så mycket gjort. Det märkte om inte annat Perra som efter nattens strapatser var utsvulten när han kom in i huset vid 12-tiden. Eftersom ingen var på benen så begav sig Baronerna ner på stan, då närmsta restaurangen var stängd. Några handdukar hade märkligt hängts upp på tork kvällen innan och alla sopor var borta. Har värdfamiljerna som sköter anläggningen vart här? Har du Matilda hängt ut dem? Nej ingen hade rört dem. Två timmar senare när Perra & Philipe till fots kommer tillbaka från stan har Perra fyra pizzakartonger under armen, svala men goda. Då bekräftas att omtänksamma Perra också hängt ut handdukarna. Inte många som tänker på det under en nyårsfest. Härlig omtanke. Annars flöt dagarna på med lite av varje på agendan. Vi tog oss till Evason i Pranburi en dag, X2 (dit Perra & Philipe åkte på nyårsdagen) en annan dag.
Vi njöt av avslappade miljöer och god mat samtidigt som vi kunde umgås och skratta med varandra och åt varandras dråpliga livsöden som kom up lite om vartannat. Jonas och jag fick lite tid med varann och snacka om det som sker hemma, med jobb, bostad, mm. Kul att få hänga lite med kompisen hemifrån. Utflykterna varvades med lata hemmadagar eller korta besök på stan liksom ytterligare golfrundor (Jonas gav mig storstryk med ett lånat halvset), massagestunder, träning, yoga, högläsning i soffan och så en del barnsnack när vi fick tid över. Vi är mycket nöjda med vistelsen i Hua Hin och glada för möjligheten att nyttja det fina hus och trädgård som mamma & pappa skapat där.
Mina föräldrara anlände som planerat den 8 januari men tidigt på morgonen, vilket vi inte fattade förrän lite för sent. Så städningen som vi beställt fick vi lite raskt tidigarelägga till 06.30. Det gjorde inte Tage ett dugg – snarare var han glad för tidiga sällskapet av oss båda som omväxling. Allt var därför i tipp-topp shape när de kom och nu gällde att hålla dem vakna i tolv timmar för att på snabbast och enklast sätt komma in i dygnsrytmen. Tage tog ton i sann operaanda och gjorde det stundom omöjligt att somna av det skälet. Jag bryggde starkt kaffe och vi föreslog aktiviteter. Det blev en timmes tupplur vid 13-tiden men sen kopierade vi Mia & Fredriks lyckade välkomstgest genom att bjuda på Sofitel. Som komplement tog vi också en massage i stan innan det blev tidig sänggång. Redan andra dagen var de inne i nya tiden – otroligt.
Vi hade bokat tågbiljetter söderut den 11 januari så vi skulle spendera fyra hela dagar med varann. Kändes lite kort när vi är borta så länge men vi har trots allt vistats i Hua Hin i tre veckor eller 18 % av vår totala reslängd. Vi vill därför vidare och se andra delar av Sydostasien. De fyra dagarna blev härliga med två golfrundor för min del. En av dem var på Springfield med Matilda och Pappa. En rafflande köpenhamnare som pappa ledde stort under de tolv första hålen, sedan började vi knappa in och till slut var det riktigt jämt. På spel stod att förloraren fick ordna middag, dukning och disk, tvåan fick ordna fördrink och ettan, liksom Mamma som passat Tage hela eftermiddagen (självskriven vinnare således) kunde koppla av. Det avgjordes till slut med en koppsnurr på sista hålet som till slut trillade i och när pappa plockade upp bollen var det med en lättandets suck som han gratulerade mig till segern och frågade vad jag ville ha för drink. Matilda ordnade en underbar middag från Kim’s Kitchen och vi frossade i vårrullar, Currys och andra Thailändska specialiteter. Kul prisupplägg som Matilda kom på – man är vinnare oavsett hur det går – för det är ju roligt att få bjuda på middag liksom att bli bjuden.
Efter några dagars samvaro, där umgänge med Tage stod lite i centrum såklart, började vi packa ihop oss för en ny tågresa. Har du läst tidigare inlägg om vår tågresa så kanske du frågar dig hur vi vågar. Men jag fick tag i förstaklassbiljetter, egen kupé i sista vagnen. Och med en övertygelse stark som rälsjärn om att tåget inte kan bli försenat igen begav vi oss ner mot stationen. Mamma & Pappa i släptåg på vespan påklädda både tröja och jacka för så här kallt kan det inte vara i Thailand. Som en svensk sommarkväll alltså.
Stinsen kollade biljetten och kollade klockan. ”Törty minits late sir.” Han måste skämta tänkte jag – inte igen. Efter lite snack var han dock säker på 30 minuter och inte flera timmar. Och han hade rätt. Tåget rullade in, vi klev på, blev klassiskt avvinkade av smått springande föräldrar som vinkade genom fönstret och en skön om än något omskakande tågresa tog sin början. Vid åtta på morgonen var vi framme, ganska utvilade, och bokade in oss på en minibuss som skulle gå vid 9 till Koh Lanta och kosta 250 THB per skaft. Det visade sig att det var kl 11 bussen gick så vi hade god tid för frukost och Tage fick en ny piketröja. Nu har vi landat på Relax Bay som Fredrik & Mia tipsat oss om. Vi bor i en bungalow halvvägs upp från stranden med yogasala & restaurang på stranden och med trådlöst Internet.
Detta är paradiset!