Koh Bulon – Är det här paradisön?
Hur många öar behöver man besöka för att hitta paradiset? Fiji har 330 öar varav 110 är bebodda (som man vet). Filipinerna har 8 000 öar tror man och jag skulle vilja träffa den som besökt alla. Ingen kan förstås utge sig för att ha hittat paradiset – det är subjektivt – och inte heller vi är säkra när vi ändå sammanfattar vårt besök på Koh Bulon med just paradis.
Här finns berg, djungel, finfin sandstrand, kristallklart vatten och levande och djurrikt korallrev accessbart direkt från stranden. Apropå stranden så löper den runt den nordöstra udden som en boomerang och är det häftigaste vi upplevt hittills. De enda farkoster som syns och hörs är longtailbåtar som hämtar och lämnar varor och människor. Varje natt når tidvattnet upp nästan till restaurangen och sopar stranden ren från gårdagens fotspår. När det drar sig tillbaka lämnar den en platt vit strand att bre ut sin sarong på. Det fläktar behagligt hela dagen och vid skymningen tilltar vinden till jämn och stark nog att trycka upp myggen mot husväggar eller djupt in i djungeln så att vi slipper lukta citronella.
Besökarna på Bulon Resort är en brokig skara människor från hela världen även om svenskar är väl representerade. Stället drivs av fyra thailändska systrar (av totalt 12 syskon där 10 är i livet) med familjer och de är genuint trevliga, språkkunniga och generösa. En av de yngre killarna, en av få anställda, arbetar från 7 till 23 hela dagarna fyra månader om året och hjälper till med att ta beställningar, bär in maten och ut disken. Han har två egenheter. Dels är han sämst på engelska av alla som jobbar här så en av systrarna kommer nästan alltid ut och kontrollerar beställningen (en dag tyckte han att vi sa fruit sallad istället för fucilli pasta). Det andra och lite lustiga är att hans 39-fötter helt och hållet bor i ett par 45-sandaler som släpas över golvet och i sanden utanför.
Det liknar nästan skridskoåkning. Varför han har dessa pontoner vet ingen och ingen vill fråga. En av bröderna i familjen har en svensk kvinna och en son, de bor normalt i Sundsvall och han jobbar på IKEA. Det kan förklara varför hemsidan är på engelska och svenska. Det 30-tal bungalows som ligger i två rader 20 meter från stranden är enkla och fräscha med centimeterstora springor i golvet som bärs upp av meterhöga stolpar för att undvika smådjur inomhus. Restaurangen är enkel och kanske inte så mysigt ljussatt (energisparlampor utan skärm) men passar in som den genuina thailändska miljö det ändå är. På det hela taget en liten idyll som är det mest thailändskt genuina vi upplevt, trots svenskkopplingen, och uppmuntrar till avkoppling i solen, i skuggan eller varför inte bara sitta i det 32-gradiga vattenbrynet.
Det blir mycket bokläsning, lyssna på musik, promenera på stranden, bada med Tage eller motionssimma mot strömmen mest hela dagarna. Som trevligt avbrott varje eftermiddag dyker en kvinna upp på stranden med två gigantiska plastlårar fyllda till bredden med färska bullar, muffin, bananacakes mm. Hon driver själv det lilla bageriet som finns på ön, med fast försäljningsplats på morgonen och ambulerande på eftermiddagen. Matilda har tröttnat på att böcker som verkar bra bara handlar om antingen fängelse, mord eller droger så nu är hon inne på bok nummer två som handlar om systrar. 
Det är enkelt att byta till sig böcker vart man än kommer och svenskar verkar sluka böcker i stor skala för det finns alltid något att byta mot. Det är svårt att hitta skugga på den av solstolar och parasol befriade stranden men träden hänger svagt över den bleka sanden på sina ställen och skuggan av dem svalkar skönt. En hel del hela träd (ja hela träd med rotverk och allt), stockar och grenar har landat på stranden och utgör naturliga bänkar, klätterställningar eller vindskydd. Man har försökt elda upp dem men gett upp halvvägs. Kanske inte så paradislikt tycker du men faktum är att det växer som inslag i en helt naturlig och inte så tillrättalagd strandmiljö där man bara hänger om man vill.
Förutom att just hänga finns inte så mycket att göra här än att åka på snorkel- eller dykutflykter. Även om stranden i sig erbjuder lättillgänglig undervattensextas så begav vi oss en eftermiddag iväg med longtail i tre timmar. Tage i flytväst och Matilda & jag med simfenor och snorkel i beredskap. White Rock hette det första stoppet och såg ut som en klippa full av måsbajs som sköt up ur vattnet. Under vattenytan var det helt andra färger som gällde. Tusentals fiskar, blommande korallrev som liknade ljungbuskar, djupa fickor med större fiskar och här och där lite svärdfisk som nyfiket sniffade precis vid ytan. 
Delfiner hoppade och lekte på avstånd och vår rorsman roade sig med att ömsom fiska och leka med Tage medan vi njöt av upplevelsen. Vi gjorde ytterligare två stopp vid andra små öar och jag fick möjlighet att agera miljöaktivist och hjälte på samma gång. En rissäck som hamnat i vattnet hade trasslat in sig i en stor korall en meter under ytan. Jag bad om en kniv från båten, simmade mot strömmen fram till katastrofen och skar av de starka och plastiga trådarna från den stackars korallen. Nu kan livet fortsätta som det var tänkt och vi fortsatte hemmåt för ett par lata timmar på stranden med boken igen.
När det inte finns så mycket att göra söker sig nyfikenheten till människor runtomkring oss och det är roande att gissa folks ursprung, sysselsättning, om det är hans dotter eller fru, eller om någon hönsas av sin fru eller ej. 
Höjdpunkten är nog ändå fransmannen Philippe, som troligen kom hit första gången för 20 år sedan och återkommer hit sex månader per år och slår upp sitt läger. Han har en liten tältby på den östra udden av Bulon och spankulerar fram och åter med stort yvigt skägg, gigantiska solglasögon och en svallande hårman. Dessutom bärandes - inte stringbadbyxor – utan en liten tyglapp som täcker manligheten med snören som bara syns runt midjan, resten döljs mellan de brunbrända, nästan svarta, skinkorna. Kanske något att ta efter då våra upplevs som lätt ljusblå i förhållande till resten av kroppen. En dag var Matilda på massage på andra sidan ön (3 minuter att gå) och jag skulle härma henne direkt efter men det var tyvärr fullbokat just då. Lite besviken (vadå fullbokat?? Det händer ju inte i Thailand!) gick jag tillbaka och blev inropad att delta i en volleybollmatch. Uppställningen var mixad mellan öbor och turister. 
Det var kul att få aktivera mitt usla bollsinne litegrann och även om jag fick till en bra serve emellanåt så blev det pinsamt tydligt att det var på gymnasiet som jag senast spelade och kvaliteten var därefter. Vi förlorade således stort.
Fyra dagar går fort och vi beger oss nu mot Koh Lipe. Mamma och Pappa kommer och hälsar på ett par dagar – det ska bli kul att få stå värd för dem som omväxling. Om våra äventyr där kommer förstås i nästa inlägg. Nu måste vi få i oss lite mat och sedan packa upp oss i longtail mot snabbbåten som går vid 13.30. Vi hörs!