Lamai Beach - Koh Samui
Nu har vi varit här i drygt en vecka. Dagarna börjar likna varandra förtom vädret som växlar ordentligt mellan sol, regn och mulet. Vissa dagar är vågorna stora och andra dagar nästan obefintliga. Det som är pålitligt är att Tage vaknar 06.30 varje morgon även om han den senaste tiden också vaknat på nätterna och gnällt. Tänder syns nu lite här och var i munnen och det är klart att det känns obehagligt. Vi bor jättebra i en lägenhet (studio) med litet pentry och sovrum med AC. Vi trodde till en början att vi skulle klara oss på egen hand med de vardagliga bestyren men det visade sig snabt att frukosten (som är inkluderad) serveras till rummet varje dag, städning, diskning och tömning av sopor görs varje dag och vi kan t om få grönsakspuréer gjorda till Tage. Tvätten kostar 10 kr per kilo och är alltid klar adgen efter. Vi köper ofta med oss mat från de lokala marknaderna och äter middag hemma, skönt att slippa restaurangmiljö emellanåt.
Så vi ägnar oss mer åt varandra och skapar mycket utrymme för egen tid. Vi delar "ansvaret" för Tage i halva dagar. När Matilda är "ledig" passar hon på att läsa, gå promenader, yoga eller jobba lite med marknadsaktiviteter på hemmaplan. Hon har öppnat en filial i Göteborg som är bemannad 24/7 av styrelseledamoten Pojan Lindeblad. När jag inte är med Tage lyssnar jag på musik och läser, utforskar närområden på cykel, joggar på stranden, tar en massage eller yogar. Jag har också ett par projekt som jag underhåller under resan, förutom bloggen. Det ena är att sortera fram de bästa bilderna av dem vi tar nu men också ur hela mitt bildarkiv sedan år 2000. Tidskrävande och det sa bli skönt när jag är klart så att det blir möjligt att faktiskt visa bildspel utan att tråka ut folk. Ett annat projekt är att rensa upp i mitt musikarkiv så att det blir sökbart, snyggt och kvalitativt. Därför är datorn i mitt knä emellanåt och jag trivs kanon med det. Jag håller ju på att "mac-ifiera" mig (nästa laptop blir en mac) och eftersom Matildas Laptop är den vi har nu så vänjer jag mig sakta.
När vi är med Tage får han mycket kärlek, uppmärksamhet och utmaningar. Han har fått en badring som han sitter i själv och flyter runt i poolen. Han åker babybjörn eller vagn om dagarna och sitter ofta i sin Babysitter och gungar förnöjt. Många thailändare kommer fram och ska klappa händer, leka med och ta på honom eller för den delen ta upp honom och visa upp för resten av personalen på t ex lunchrestaurangen. Vi har börjat utnyttja det där litegrann för att kunna äta i lugn och ro och det verkar passa Tage också. Bättre med mätta, glada och lugna föräldrar än hungriga och frustrerade. Annars fyller vårt MT-nät (Mygg- och Thainät) en viktig funktion i vardagen när han sitter i vagnen. Utan det skulle han bli både myggbiten och Thaistörd. Tage växer både kroppsligt och mentalt. Tyvärr verkar han börja förstå vad synd är och vill gärna smaka på det vi ibland lyxar till med, t ex en himelskt god chokladkaka bakad av en fransk konditor.
Men lunket som vi kommit in i får ibland en omskakning när vi gör något alla tillsammans. En dag hyrde vi bil (en jeep med fyrhjulsdrift) och fick några sevärda resmål utprickade på kartan av René, han som driver lägenhetshotellet. Vi körde iväg vid 9.30 på morgonen. Redan efter 25 minuter kom jag över den första tröskeln i att köra vänstertarfik och det började kännar stabilt. Vi stannade till på ett par resorts på vägen och vände vid det första sevärda vattenfallet som vi tipsats om. Turistfälla. Vi fortsatte och försökte länge och väl hitta avtagsvägen till det andra vattenfallet. Till slut lyckades vi, vägen var liten och hade bara skylt från ena sidan. Vi började ta oss up för berget, fick lägga i lågväxeln för att 1.3-litersmotorn skulle orka och efter nån kilometer tar vägen slut - eller gör den det? Nej men den är rätt dålig, jordig, stenig och spårig. - Det kanske bara är en liten bit såhär, sa jag och vi fortsatte. Vägen var så smal att det bara gick att vända här och där och vi fortsatte. Jag körde försiktigt och efter 45 minuter uppför hade vi tuggat oss fram till The mountain viewpoint som var ett av resmålen. Helt öde men en kvinna som sålde läsk i ett annars välskött men spartasnkt ställe helt byggt med bambu. Vi hoppades nu att vägen nerför som gick på andra sidan skulle vara bättre. Men kvinnan skakade på huvudet och sa -Same way down better ... Phu - vi sadlade upp oss igen, Tage lite trött på Babybjörnen, och hackade oss nerför igen. på vägen ser vi en avtagsväg som enligt kartan måste leda till The Mountain Waterfall, men den kändes för liten på vägen upp. Vi måste prova när vi ändå kört så långt och det påbörjade ytterligare 2,5 timme på ännu sämmre väg/stig/stenrös eller vad man vil kalla det. 
Varken jag ellr Matilda gav oss - vi skulle se det där vattenfallet. När vi efter flera försök har tre alternatva vägar att ta hittar vi en local och ber honom guida oss. 200 Baht och 35 minuter senare är vi framme - vid forsen som skule ara ett vattenfall. - Åååh vely butiföl down dere, sa gubben och lämnar oss. Jag hittar till slut ett litet vattenfall 100 m längre ner i forsen, efter att ha skuttat på stenar över, och Matilda har ialla fall fått se det på bild. Som belöning för mödan fick jag ett skönt sötvattenbad och Matilda några fräcka nakenbilder tills sitt eget album.
På vägen tillbaka stannade vi till på Six Senses Hidaway och åt en sen lunch/tidig middag (vattenfallet tog 4,5 timme totalt) och var hemma igen vid 9 på kvällen. En heldag. Six Senses är för övrigt ett av de allra coolaste ställen jag sett med bl a en stooor pool med vattenytan ovanför kanten så att den liksom slutar i luften (Tylösand har nog kopierat detta). Nån gång när det känns ok att betala de 4 000 kr per natt som en pool villa kostar ska jag se till att vi bor där nån vecka. Maten var bland det bästa jag ätit.
Nu känner vi båda att det räcker så vi vill vidare på en treveckorstripp norrut innan nyår. Vädret är ostadigare i södern så vi tar den delen senare. Vi har tänkt om lite med vår packning och shoppat ryggsäckar, ett prutäventyr i sig, så att vi mer liknar Backpackers. Men det kommer inte att räcka, vi klassas ändå som Flashpackers (older former backpackers with descent jobs and higher comfort demands). Flygbiljetter till Ho Chi Minh City är bokade och kostar 3 800 kr, 16 000 Baht eller om du vill 7 600 000 vietnamesiska Dong. Tur att Matilda är bra på huvudräkning ....