Phuket – slutet gott allting gott
Efter att ha rest runt en del var det väldigt skönt att landa någonstans en längre tid. Våra 23 dagar här började med två nätter på Bangtao Lagoon Bungalows för att därifrån leta efter vårt näste för de kommande veckorna. Vi scannade nätet med dator och Phukets flesta stränder (Kata, Karon, Patong, Kamala, Surin, Bangtao och Nai Thon) med hyrd Motorcykel, från norr till söder, under en hel dag för att hitta rätt. Det var svettigt och dammig och - Nej – Matilda och Tage åkte inte med på motorcykeln. Det visade sig att de två mest prisvärda och bäst belägna lägenheterna låg i området där vi redan etablerat oss. Vi tittade på båda ställena och bestämde oss snabbt för BangTao Beach 
Garden, ett lägenhetsområde med 30-talet lägenheter i tre våningar fördelat på fem hus, en stor olikformad pool, yogasala, gym och dessutom en 30 meters motionspool. Allt trevligt insprängt bland palmer och bananplantor på området. Lägenheten som sådan är egentligen på tok för stor så det andra sovrummet har fått agera förvaring och lite arbetsplats för mig. Även om det är det dyraste boendet hittills så tyckte vi båda att det var väl värt pengarna. Efter en ganska tuff förhandling landade vi på 550 svenska per natt för en lyxlägenhet med stort kök, dubbla badrum, air-condition mm. Det känns nästan som ny svensk standard på grejerna och är ett på flera sätt ett välkommet byte från bambuhyddor och cementgolv som vi nu levt med ett tag.
Ett av de viktigaste kriterierna för vår vistelse på Phuket var att kunna motionera regelbundet och för Matildas del framförallt att simma. 30-meterspoolen har därför fått besök av henne i princip varje morgon då hon sträckt ut ett 70-tal längder. Hon håller på att räkna hur långt hon simmat totalt under tiden vi varit här och det blir flera mil verkar det som. 
Jag simmar också fast inte lika ofta och inte lika långt. Jag nyttjar däremot roddmaskin, trampmaskin och de fria vikterna i gymmet och löparskorna på småvägarna runt i området. Jag behöver få lite krut i benen och få upp flåset till min stundande skidresa till Verbier i mitten av mars. Det är otroligt skönt att så pass enkelt kunna träna regelbundet. Det blir av liksom, och på ett sätt som inte känns jobbigt eller tidskrävande. Alla nya lägenhetsprojekt i Sverige skulle inkludera träningsmöjligheter och en motionspool. Det skulle göra underverk för folkhälsan i kombination med några häften Livskuponger förstås.
Bangtao beach och Surin beach ligger nära varandra just norr om Kamala och 20 minuter med bil norr om Patong. Området skiljer sig från resten av Phuket på så vis att här inte pågår mängder med byggprojekt, exploateringen är stilfullare och blandas ihop med något som kan upplevas som lokalbefolkning med sina fiskebåtar mm. Vi har 10 minuters promenad till endera stranden och vill vi ha lite folk omkring oss och många restauranger att välja på går vi till Surin och tar vi det lugnare går vi till Bangtao. En skön blandning av restauranger och butiker gör att vi kan hitta det mesta inom gångavstånd, utom Tesco (stora mataffären), dit krävs att vi tar Taxi. Aldrig har det varit så skoj att storhandla som när vi fick fylla kylen med goda saker för att laga mat hemma. Konstigt egentligen…
Ett av de flottaste ställena på Surin beach heter Catch Beach Club och drivs av Rolf från Rolfs Kök i Stockholm har vi hört. Två dagar i veckan har de en stor grillbuffé. Vi hade längtat länge efter en lite lyxigare middag och när de skandinaviska vibbarna från Catch penetrerade våra sinnen kunde vi inte låta bli. Buffén var minst sagt väl tilltagen där det som kom från grillen var minst intressant. 
Roligare var då de färska ostronen, sashimin, ostarna, desserterna och en massa annat gott om man inte hittar på Thailändska restauranger. Vi kände oss nästan som i Sverige helt enkelt, bortsett från temperaturen, och det förstärktes ytterligare när paret vid bordet bredvid inviterade oss på drink och en gemensam fortsättning på kvällen. Medan Tage sov som en stock i vagnen under stora fläkten lärde vi känna Pelle och Tina Norman litegrann. Vi fick veta en massa skoj som t ex att inte sova i tält på Similan Island, att Mekong (Thailändsk whisky) och CocaCola faktiskt Är gott. Tina visste en massa om elefantbusiness här och ska starta en så att fler får möjlighet att klappa och rida på elefanter på stranden.
Pelle & Tina visade sig vara två personer med många goda kvalitéer. Som tur är var de mest av allt glada, generösa, nyfikna och prestigelösa vilket gjorde att vi gärna tackade ja till fler drinkar som starkt bidrog till att det blev en sen kväll, en sen morgon dagen därpå och det tyngsta huvudet på hela resan. Efter flera försök från Pelle att få tag på oss (vår telefonvana är lite skev efter månader utan dagliga samtal) så hängde vi tillsammans på stranden och åt gemensamma måltider några gånger under de kommande dagarna. Pelle agerade actionfotograf en dag på stranden. 
Det var dags för bad i vågorna med Tage. Och Pelle, som nyligen köpt en vattentät kamera, erbjöd sig att ta lite bilder. Matilda höll i Tage och Pelle höll i kameran men vem höll i Pelle? Vill ni se resultatet av hans bilder och läsa mer om Tina och Pelle så hittar ni deras blogg här. En annan dag kommer de omtalade elefanterna gående på stranden och nu fick Tina visa vilka takter som gäller när man ska bli ett med djuren. Tage var lite mer avvaktande, jag försökte gjuta mod i honom att våga gå fram till elefanten och till slut lossnade det så att han fick sitta både i knäet och på ryggen. Lite fler bilder finns här och Normans bilder + härliga texter därtill kan ni se här.
Similan Island ligger ungefär 2 timmar med speedboat från Phuket. Omtalat för sitt kristallklara vatten och världens bästa snorkling/dykning. Så vi scannade traktens operators och bokade in oss på en tvådagarstur. Ögruppen är ett naturreservat och de flesta är där över dagen på besök men man kan bo över på ön i 2-3-mannatält eller några bungalows som man kan hyra. Tält ingår i paketturerna och för 2000 baht extra kan man bo i en bungalow. Tyvärr var dessa slut och vi velade en stund. Pelle och Tina hade sagt att det luktade långvård i tälten och någon annan att rasslandet från strandkrabborna utanför på natten gjorde det omöjligt att sova. Men vi tänkte att det inte kunde vara värre än vår geckoödla i Kambodja eller de nedfallande kokosnötterna på Koh Phangan så vi beslöt oss för att tälta trots allt. Första stoppet för snorkling på ö nr. 9 (de har alla nummer) var lite av en cirkus. 10-talet speedboats låg i lagunen och släppte ifrån sig snorklare i 30-tal per båt. Hela lagunen fylldes av små färgglada prickar som guppade runt och försökte se fiskar, koraller och sköldpaddor mellan försöken att hålla mask och snorkel fri från vatten på insidan. 
Visst är vattnet fantastiskt och visst är marinlivet under ytan fascinerande men tyvärr grusas intrycken en aning av de mängder turister som gör samma sak som vi - typiskt. Att det måste vara så mycket turister överallt...
Det blev bättre framåt eftermiddagen när dagtursgästerna åkte tillbaka till sina luftkonditionerade hotell på fastlandet. Då blev vi ensammare och de enda svenskarna kvar bland de 50-tal personer som övernattade på ö nr. 4. Ett rum visade sig bli ledigt och vi haffade det för 1000 baht. Det kändes som rena kapet och vi var glada för att slippa tälten som fått fler historier om sig under dagen att inte vara så trevliga. Åååhh va skönt med ett ordentligt rum tänkte vi när vi skulle gå och lägga oss, tills det började pipa och rassla från väggarna. Husen står på stolpar som förhindrar alla urinvånardjur från att ta sig in – men de få råttorna som troligen kommit hit med nån turistbåt för 20 år sedan har förökat sig lavinartat, skiter i stolparnas funktion och klättrar upp ändå. De trivs toppen mellan de tunna plywoodväggarna och springer fram och tillbaka med mat och annat verkar det som. 
Springorna mellan väggarna i hörnen var tillräckligt stora för att svansen skulle sticka ut emellanåt och det tunna innertaket svajjade när de sprang fram och tillbaka. Matilda blev smått obekväm men försökt hålla god min. Efter en halvtimmes underhållning bestämde vi oss för att låta dem vara och försöka sova ändå. Det gick bra men vi sov dåligt och trots att vi var på vår vakt lyckades de jävlarna ta sig in, bita sig igenom plastburkar och tygpåsar för att komma åt Tages kex. Matilda var glad att hon sovit medan det hände och Tage fick äta vattenmelon istället.
Dag två av utflykten bestod i en snorkeltripp, lunch och strandhäng. Jag tog också en 45-minuters promenad upp på högsta utkiksplatsen på ön och det gav både motion, lite äventyrskänsla och fin utsikt. Under ytan gjorde Matilda sin största fotografiska utmaning på länge genom att försöka fånga framförallt en fisk med horn på bild. Hon sa efteråt att hon inte skulle satsa professionellt på den nischen eftersom objektet hela tiden simmar ur bild. Jag hade lite tur och hamnade mitt i ett stim med tusentals unga barracudor. Riktigt häftigt faktiskt. Så vi återvände till lägenheten och var ganska nöjda trots att vi är lite allergiska mot paketresor generellt.
Tiden här har gått förvånansvärt fort. Förutom trippen till Similan har vi företagit oss en rundtur på Phuket i hyrbil som vi hoppades skulle ge bra stoff till bloggen men många platser liknar varandra, Phuket Town har en stadsdel som är gammal och fin men i övrigt är det mest stora reklamskyltar för ”Luxury Apartments” eller ”Sea View Resorts” som kladdar sig fast på näthinnan i kombination med de oändliga byggprojekten som, med risk för att upprepa mig, pågår på många ställen. Så fler utflykter blev det inte – annat än till Patong stad där den bästa shoppingen finns. Matilda botaniserade i omgångar bland kläder, skor mm och jag försökte köpa mig ett par solglasögon med slipade glas. Matilda hjälpte mig genom lite övertalning att ta tag i den frågan. Jag har tidigare dåliga erfarenheter med glas som blir för tjocka, får fel färg, eller annat konstigt. Man köper liksom grisen i säcken om man inte passar sig – de vet ju att man åker hem snart. Och på första försöket blev det förstås fel men efter ytterligare ett försök blev det helt OK så nu har jag nya heta Oakley som jag också kan använda för att se med.
Vi åkte till Patong flera gånger faktiskt. Två gånger för att laga mat. Matilda som är grym på att scanna efter rätt saker hittade en matlagningskurs via hotel/restaurang ManaThai på Surin beach, där Pelle och Tina bott. De hade en restaurang i Patong och på tredje våningen en inredd kökslokal med sex stationer för matlagning. Robert som var amerikan och den som höll i kursen såg till så att alla språkförbistringar uteblev, förklarade grunderna i thaiköket och vi lagade fem måltider var. Matilda åkte dit på förmiddagen och tog på sig förklädet samtidigt som jag tog på Tage hakklappen hemma i lägenheten. Vid lunch åkte jag till Patong, lämnade Tage till Matilda och tog på mig förklädet istället. Vi var nästan de enda deltagarna så vi fick två halvdagars privatlektioner kan man säga. Fast hur var det nu de skar löken? Det mesta förbereddes av Roberts assistenter minutiöst a la TV-kock-style så fokus låg kring själva tillagningen. Det var i alla fall kul att verkligen få laga thaimat så nu kanske det blir mer av den varan på hemmaplan.
I övrigt har vi ägnat ett antal eftermiddagar på stranden, i solstolen, i sanden, på massagebänken eller i vattnet med Tage. Vi har ätit luncher och middagar både hemma och ute och provat oss fram till olika ställen. Oftast hittar vi ju thairestauranger, som efter vår kurs blir lite hårdare granskade. Men så kan vi hitta t ex en grillbuffé igen där fokus verkligen låg på grillen. Dagarna har fått gå utan större krav på aktiviteter. Det har varit skönt på många sätt. Vi har fått rekapitulera vår resa innan vi helt byter miljö. Vi har kunnat skifta fokus sakta och utan stress till vår hemkomst och vad som ska ske då. Vi känner oss klara med vår resa, nöjda med det vi hunnit med och misströstar inte över de resmål vi inte tog oss till. Det är skönt att veta att Sydostasien har mycket mer att erbjuda och att vi troligen vill återvända. Vi känner oss väl förberedda för hemkomsten, speciellt jag kanske som ägnat ganska mycket tid på ”kontoret” för att samla mina tankar och förbereda mig för en intensiv arbetsperiod. 
Både jag och Matilda ser fram emot att få börja jobba igen även om det blir halvtid för oss båda fram till i höst när Tage börjar på dagis.
Vi har rest i 117 dagar totalt och vi ligger under vår budget på 1000 SEK per dag inklusive boende, mat och transporter. Matilda har njutit av 50-talet massagepass och jag av cirka 25. Vi har bara drabbats av varsin enklare magåkomma under perioden och Tage har inte ens haft feber eller snuva. Nästan oförskämt bra kanske. Vi har haft mycket skoj men har såklart varit lite osams emellanåt också – så intensivt som under denna resa har vi ju aldrig umgåtts. Jag tror att vi båda lärt oss massor av och om varandra som vi nu ska förvalta och ta med oss tillbaka till Sverige och vardagen där. På återhörande …. Kanske nästa vinter redan … Fler biilder ...